Sagan om Isfolket 16-20

Bok 16: Galgdockan

Tre personer – Dan Lind, Ulvhedin Paladin och Ingrid Lind –  ger sig iväg mot Isfolkets dal. Dan vill dit för att studera växter, medan Ulvhedin och Ingrid, som båda har lite av det onda arvet i sig, vill leta reda på alrunan som ska finnas där. Det blir en resa med mycket experimenterande med Isfolkets gamla örter och drogade orgier. Resultatet: en till Isfolksättling, Daniel, som blir hjälpt av den märkliga alrunan.

Ingrid påminner lite om Sol. Hon är varken helt god eller ond, hon är lite både och. Kavat, äventyrslysten, extremt intelligent och understimulerad, eftersom kvinnor på 1700-talet inte fick studera på universitet.

Betyg: 8 bokstaplar av 10 möjliga.

Bok 17: Dödens trädgård

Daniel Ingridsson reser till Sibirien där en gren av Isfolket finns. Han träffar Shira, Vendel Grips son. Shira är en utvald och har ett mycket svårt uppdrag att genomföra. Det är en mängd prövningar, en slags symbolisk resa genom dödens trädgård.

Daniel tar med sig Shira hem till Sverige där hon får träffa Vendel, sin far. Shira tillbringar ca ett år i Norden innan Daniel tar med henne hem igen. Det är en imponerande resa, den är både lång och tidskrävande.

Det här är en av de isfolksböcker som jag tycker mindre om. Alltför mycket handlar om Shiras uppdrag och utspelas i Dödens trädgård, jag blev liiite uttråkad emellanåt.

Betyg: 7 bokstaplar av 10 möjliga.

Bok 18: Bakom fasaden

Bakom fasaden är det Elisabet som står i centrum. Hon är mycket läkekunnig och om hon inte hade varit kvinna på 1700-talet hade hon läst till läkare. Elisabet får ett erbjudande om att arbeta som typ sköterska åt en äldre, psykiskt sjuk kvinna vid namn Kairn. Vemund, som blir hennes arbetsgivare, har en baktanke med detta. Han tycker nämligen att hans lillebror ,och Elisabeth ska gifta sig med varandra. Ett bra parti, tycker Elisabets föräldrar och tackar ja. Men Elisabet säger kanske, vi får väl se, och tackar ja till jobbet.

Det är ett mysterium, Elisabet förstår inte vad Vemund och Karin egentligen har för relation, det är massa hemligheter och trassliga familjerelationer.

En sak som jag tycker är lite konstigt är att Elisabet ögonblickligen tackar ja till jobbet, utan att ha fått någon information. Vemund berättar inte ens vad Karin har för sjukdom, men efter vad Vemund antytt förstår hon snart att det rör sig om någon psykisk sjukdom.

Betyg: 8 bokstaplar av 10 möjliga.

Bok 19: Drakens tänder

Efter Shiras storslagna bragd tror släkten att de är kvitt förbannelsen. Ingen i den senaste generation har visat några som helst tecken på att vara utvald, drabbad eller ha några övernaturliga krafter.

Men så väl var det inte. Sölves onda arv utvecklades först när han nästan uppnått vuxen ålder, och han dolde det väl för sin familj. Han beger sig på en långresa i Europa och ägnar sig bland annat åt att ligga runt med kvinnor som han finner attraktiva. Han njuter av livet fram tills han får reda på att han har en son, vars mor avled vid förlossningen. Sölve försöker göra sig av med sonen – utan framgång.

Stackars lille Heike! Det gör så ont i mig när jag läser om Sölves lille son.

Betyg: 7 bokstaplar av 10 möjliga.

Bok 20: Korpens vingar

Heike har växt upp och han beslutar sig för att lämna sina fosterföräldrar och fostersyskon för att leta efter sina rötter i Norge. På den långa resan hem till släkten träffar han Peter och Mira och hamnar i en liten by där allt inte står rätt till. Det är något mystiskt med byn, och berättelsen utvecklas till en riktig skräckhistoria.

En skräckhistoria var det ja!

Betyg: 8 bokstaplar av 10 möjliga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s