Fyra systrar – SPOILERVARNING!!!

Fyra systrar – Solveig Olsson-Hultgren

Den tionde och avslut-taletande delen i serien om systrarna Andersson och deras barn och barnbarn.

I den här boken är det Louise’s dotter Nina som står i centrum. Louise tycker att dottern har spårat ur totalt och skickar henne därför till släktingarna i Småland. Nina kommer till kvinnokollektivet Fyra systrar där mammas kusin Judith och hennes dotter bor tillsammans med några andra kvinnor och barn. De är ett gäng härliga och drivna feminister som planerar och genomför demonstrationer och aktioner.

Nina, som har kommit dit ytterst motvilligt och bara för att mamma hotade med att koppla inte socialen, finner sig efter ett litet tag tillrätta i kollektivet och även hon blir en feminist. Hon som inte var det minsta insatt i feminism och politik innan hon kom till kollektivet.

Nina lägger märke till några saker som även de mest starka feministerna inte tänker på. Vid ett tillfälle till exempel ber Mona sin dotter att hjälpa till med att plocka undan, men sönerna får fortsätta leka.

En sak som jag blev lite förvånad över var att när Nina bläddrade i en tidning läste hon om ett nytt mensskydd, en gummikopp som en för in i slidan. Jag visste inte att menskoppen fanns redan då. Tycker sånt är väldigt intressant så jag googlade på menskoppens historia och fann denna informativa sidan. Där står det bland annat att det finns dokumenterat om menskoppen redan i slutet av 1800-talet.

Ok, det här var ett litet sidospår. Tillbaka till boken. Från det ena till det andra kapitlet är det plötsligt år 1999 och Ninas tonåriga dotter Emelie hälsar på Saga i torpet, där Saga har sin arbetsplats som författare.

Saga är gift och har fem barn. Fyra flickor och en pojke. Precis som systrarna Andersson. De har samma namn, åldersskillnad och intressen. Jag gillar det inte. Jag tycker väl inte att allt måste vara trovärdigt i realistiska böcker, men det här var att ta i. Hur kan Saga få en dotter som får heta Elin som gillar att måla, sedan tvillingflickor, Amanda och Ida Sofia som gillar att baka respektive läsa och så en till dotter, Greta, som gillar fina saker? Ja, och så en son som får heta Karl Fredrik Johan. Visst, en fin tanke att sluta cirkeln, men det känns nästan som att historien kommer att upprepas. Visst finns det många saker som feminismen behöver jobba med även in på 2000-talet. För även om feminismen har gjort stora framsteg under 1900-talet är det långt kvar till ett jämställt samhälle. Men att sluta cirkeln på det här sättet är bara konstigt.

Det är Saga som är författaren. Det är hon som har skrivit alla dessa böcker. Det känns också lite konstigt, men jag gillar det. Och Elin som dog dagen efter att hon fyllt 100 år och som den sista kvällen i sitt liv lyssnade på Sagas första bok som handlar om just Elin, 11 år.

Trots det märkliga slutet på boken så gillar jag den jättemycket! Rekommenderas starkt! Och precis som de andra böckerna i serien tycker jag verkligen att den borde läsas i skolan. Den här boken riktar väl sig mest till högstadiekids.

Betyg: 11 bokstaplar av 10 möjliga

Andra böcker i serien:

1. Siden, sammet, trasa, lump
2. Arbetets döttrar
3. Drömmar av glas
4. Nya tider
5. Det fjärde rummet
6. Skärvor av kristall
7. Roller och ridåer
8. Spränga gränser
9. Revolternas år
10. Fyra systrar

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s